Denna dag gick subhanallah väldigt fort. Promenad i det fina höst sverige blev det åter med min bästa kompis. Sedan blev det lite matshopping! Det är den roligaste shopping som finns. Jag älskar allt med mat och bak. Att få gå i en stor affär ( el ny, som man inte varit i förut) är riktit, riktigt roligt. Lite vila och umgåts med familjen imellan. Sedan gick jag hem till min bästis. Vi spenderade kvällen tillsammans med våra underbara, mashaallah, bebisar och åt nachotallrik. Eftersätten blev glass och annat söt. ( Det söta får man kämpa bort i veckan som kommer inshaallah). Vi avslutade kvällen med att titta på en film. Det var en skräkis och rädd blev man. Jag kan erkänna att jag är lite nojig nu......Nä, nu ska kvällrutiner genomföras med bebisen. Ikväll kommer de inshaallah bli gjorda lite senare.

Idag blev det en lång promenad med min bästa kompis, alhamdulle att jag har en sådan vän i mitt liv. Vi har börjat att röra på oss. Jag ska försöka ta en lång promenad varje dag.  För jag har lite extra kilon sedan graviditeten att tappa.

Det är bra om jag tappar dem innan nästa barn!   

Så promenader är bra. Lätt träning och förhoppningsvis ger det resultat. I december får jag inshaallah börja tränna magmusklerna igen. Längtar, konstigt nog.

Igår tänkte jag laga en potatis och köttfärsgratäng. Jag har förberet allt, den står klar i kylen. Så idag inshaallah ska jag laga till den. Gillar sådan mat, som man kan förbereda. Ja nu blir det en kopp te....passa på medans sonen sover.... 

Orolighet hör till föräldrarskapet. Det är just det som har kommit till mig nu. Min son är en månad gamal, och alhamdulle allt har varit ( och är) bra. Han sover, han äter och gör allt annat som en bebis ska göra. Sedan i söndags har han varit lite lös i magen och det har även kommit lite blod strimlor i avföringen. De på närakuten sa att allt är okej, inget att oroa sig för. BVC säger det samma. Min mans mamma säger också att det är helt normalt. Han växer och äter mer nu. Också får han lite mer ersättning. Även att alla säger att det är inget att oroa sig för. Så gör man det. Man är ju föräldre. Alhamdulle han mår bra och jag får försöka att inte tänka på detta. Det är ju normalt, enligt kunnig och erfarna personer i ens närhet.   

Idag har vi varit på BVC. Min son väger nu, 4630g och är 56 cm lång, mashaallah. Sjuksköterskan sa att han följer sin kurva och går upp som han ska. Alhamdulle. Nu ska vi inte dit, inshaallah, förän om ungefär två veckor. Spännande med vikt och längd! Tänk vad man går upp och växer under det första levnadsåret. Nä, alhamdulle, allt är bra.

Ja idag är det första november. Tiden bara rinner iväg. Subhannallah, idag är min son en månad gammal, mashaallah. Tiden har flytit på bra och alhamdulle allt har gått bra. Nu börjar man komma in i mamma rollen och mamma rutiner. Rutiner är bra tycker jag, däremot ska de kunnas ändras om det behövs. Eller man ska göra något annat som kräver att man behöver ändra på dem.  

Idag skulle vi till BVC med min sjuksköterska, eller min sons, är sjuk. Så det blir BVC imorgon istället inshaallah.  Därmed blir det städning idag och ska ta en prommenad senare inshaallah. Det är skönt att komma ut en sväng också. Sedan ska jag nu börja motionera lite och äta mer sundare. Vill tappa mina extra kilon, och prommenader är det som jag får hålla mig till i en månad till. Sedan inshaallah kan jag börja träna magmusklerna och de andra delarna av kroppen! Nej, nu måste jag fortsätta att städa.

I grundreceptet använder man getost och soltorkade tomater. Jag använde fetaost istället och soltorkade tomater hittade jag inte i vår affär här i centrum. Däremot tror jag att det passar jättebra med soltorkade tomater i pajen. Grundreceptet är för 8-10 portioner och görs i en långpanna. Jag gjorde halva receptet och då räckte det till en mindre ugnssäkerform. Detta recept är värt att pröva!

8-10 Portioner

8 dl vetemjöl

300g margarin

1 dl kallt vatten ( jag använde inget vatten)

800g bladspenat (använde fryst)

3 vitlöksklyftor

20 marinerade soltorkade tomater

400g fetaost

1 burk oliver (500g)

8 ägg

8 dl mjölk

2 tsk salt ( använde inget salt eftersom osten är salt)

2 tsk malen svartpeppar

Sätt ugnen på 225 grader.

Hacka samman mjöl och matfett. Tillsätt vattnet och arbeta snabbt ihop till en deg. Linda in den i plastfolie och låt den ligga i kylskåp ca 30 min.

Tina spenaten och krama ur vätskan. Skala och hacka vitlöken. Strimla tomaterna. Skär eller smula osten i mindre bitar. Låt oliverna rinna av.

Vispa ihop ägg, mjölk och kryddorna till äggstanning.

Kavla eller tryck ut degen i en långpanna 30x40 cm. Nagga degen med en gaffel. Låt den stå kallt ca 30 min.

Fördela spenat, vitlök, tomater, ost och oliver på pajbotten.

Häll över äggstanningen.

Grädda mitt i ugnen ca 30 min.

Severa med tomater eller en sallad.

Ny vecka med nya äventyr inshaallah. Denna helg var en pärs. Min familj kom på besök i lördags. Det gick alhamdulle ganska bra. Min syster och min man tycker inte om varandra...och de åkte ihop en gång under besöket. Min syster är som hon är. Väldigt speciell med konstiga ideer. Sedan håller hon stenhårt på det hon tror är rätt och ändrar sig inte. Men alhamdulle nu är den dagen förbi...Det var roligt att träffa mina föräldrar. Tyvärr så känner jag av, vad de tycker om min man. Jag vill bara att de kan släppa det och försöka gå vidare. Vi har varit gifta i 5 år och 10 månader, så de måste väl förstå att jag inte kommer att gå från honom. Sedan är kryddan på moset, att jag har konveterat. Jag tror att de tror att min man har tvingat mig. Något som inte alls är sant. Alhamdulle..nu behöver jag kanske inte träffa dem på ett tag. Inshaallah åker vi till Libyen i slutet av december. Vet inte om jag kommer hem till Sverige igen....vill verkligen bo där och nu tror jag att det är rätt läge att flytta. Visst kommer inte allt fungera 100 procent efter kriget, men vi kan bli delaktiga i uppbyggnaden av landet....så det känns att man hjälper till på något sätt.

I morgon blir det ett besök på bvc. Spännande och se om sonen har gått upp något i vikt. Dessvärre har han varit lite sjuk sedan igår. Men alhamdulle, han värkar må bättre. Och imorgon inshaallah träffar jag kompetenta människor som kan hjälpa honom om något inte är bra.   

Igår gjorde jag en spenatpaj. Blev helt ok. Nu ska jag passa på att städa lite medan sonen sover!

Ja nu är det slut. Det långa kriget i Libyen mot Khaddafi. Det tog åtta månader och tusentals människors liv. Kriget är vunnet av frihetskämparna, men däremot vet man inte om kriget i sig är slut. Inshaallah är det slut och Libyens befolkning kan få en frihet.

Nu är det dags att börja tänka framåt. Vi har planer på att åka snart inshaallah. Sedan får vi se om vi blir kvar eller kommer tillbaka. Allt beror på om min man kan få ett jobb. Inshaallah är det inte svårt eftersom hans utbildning fungerar där. Här i Sverige är den inget värt. Tråkigt men sant. Jag börjar längta till Libyen. Efter att varit gift med en libyer i snart 6 år, och inte varit i landet. Har en nyfikenhet på landete växt inom en. Nyfikenheten på att få se vart han har gått i skolan, träffa hans släkt och se hans land. Nu kommer inshaallah detta kunna bli möjligt. Eftersom Libyens diktator är död! 

Sedan kan man ställa sig frågan om det var på ett rätt sätt som han dog på. Självfallet ska man få sona för sina synder. Dessutom ska de anhöriga få bestämma vad som ska göras med den skyldiga. Khaddafi har dödat så många och tagit bort möjligheter. Därmed var detta väntat.

Må Allah ge Libyen en ljus framtid, med frihet, framgång och rikedom för sin befolkning. Ameen.

Idag blev det en tidig morgon. Men det känns väldigt skönt att gå upp och få saker gjorda....men nu sover min son så då passar jag på att slappa. Min son börjar bli förskyld. Därmed har han sovit väldigt dåligt i natt. Så idag blir det att vara hemma. Ingen promenad, men ska försöka städa lite. Men inte för mycket. Det har nu gått lite mer än två veckor sedan kejsarsnittet, så lite kan jag nog börja göra. Magen gör inte så ont, däremot är det ryggen som värker, men alhamdulle ska inte klaga. Ryggvärken beror nog på att jag har lite extra vikt att bära och ryggmusklerna är inte upptränade. Så när jag får börja träna igen, ska det bli prio ett!

Jag vet inte hur man känner efter en normal förlossninng, men det som har varit jobbigt för mig är att min tanke var att få gå genom en normal förlossning. Så det blev lite chockartat att det blev akut kjesarsnitt. Men alhamdulle, det var det bästa beslutet i min situation. O det var mitt öde, som allah redan hade bestämt. Därmed har jag börjat bearbeta mina känslor från förlossningen och acceptera det som hände. Däremot känner jag en kluvenhet inför ett nytt barn. Om andra kvinnor kan tänkas gå igenom detta engång till, så kanske jag klarar det också?