Jag byter nu blogg till http://living-in-libya.blogspot.com/ följ gärna mig där!

Idag har jag hjälpt svärmor med matlagningen. Hon lagade pasta libyen style. Stark pasta med kyckling i röd sås gjord på vitlök, rödlök och färska tomater.  Mashaallah, det smakar ljuvligt! Efter matenlagningen, diskade jag och moppade golvet. Medans min sons tjej kusin Noah tog hand om lillen. Mashallah denna tjej är så duktig. Hon hjälper sin farmor med glädje. Hjälper henne med matlagningen, städningen och när gäster kommer hjälper hin till att servera. Mashaallah och hon är jätte söt. Synd bara att jag inte kan kommunicera med henne. När vi är i köket tillsammans lär hon ut orden på sakerna i köket. T ex lök, vitlök, frys  osv. Sedan repeterar vi varje dag. Så orden börjar fastna i huvudet.

Igår bakade jag bullar med Noah. Hon tycker om att baka och det är trevligt med sällskap. Dessutom kanske jag lär mig bättre  av någon som är yngre. De har tålamod. Det var lite svårt att baka med torrjästen som finns här i Libyen. Felet jag gjorde var att jag använde för liten mängd, vilket gjorde att degen inte växte jätte mycket. Sedan använde jag olja som fett i degen. Anledningen till det är att bakmargarin eller smör är dyrt. Okej vi med svenska löner harråd att köpa det. Men jag tänkte att jag måste lära mig att baka med olja eftersom vi vill stanna kvar här i Libyen. Resultatet av bullarna blev bra och det är väl det som ska räknas. Synd bara att jag råkade bränna bullarna i botten. Jag har inte riktigt lärt mig min svärmors ugn, inshaallah blir det bättre nästa gång.

Här har vi bullarna.

Idag provade jag på att baka cupcaks. Jag kunde inte öppna internet på eftermiddagen så jag fick höfta lite. Muffins har jag bakat många gånger i mitt liv, vilket hjälpte till när jag blandade till smeten. Jag kommer ihåg de mesta ingredienserna och mängderna. Jag böt ut smöret i smeten mot olja och det blev jätte bra. Smaksatte smeten med rivet citronskal och citron saft. Toppingen gjorde jag på Nutella och philadelphiaost. Brytningen blev mashaallah jätte bra. Muffinsarna gick hem hos den stora familjen.

Cupcaks a la Libye style

Igår började jag känna mig lite ensam. En saknad att inte kunna kommunicera med de människor man träffar och har runt omkring en. Jag vill så gärna prata med min svärmor, svägorskor och min sons kusiner....men det kan jag inte...jag vet inte men igår brast allt bara. Tårana kom.....min man frågade om jag ville åka hem...Hem vart det nu är....Sverige, där blir man urtittat och hånad för hur man ser ut...Nä hem vill jag inte...Däremot vill jag träffa mina älskade systrar...som jag saknar massor. Saknar de stunder vi fikade tillsammans, våra knytkalas och när vi bara hängde. Livet går vidare och dagarna går.... och minnerna består...inshaallah ses vi snart igen...om inte i Sverige...då någon ananstans i världen...älskar er mina bästa vänner!

Idag tog jag och min man en sväng med hans bror bil. (våran har inte kommit ännu, inshaallah lastas den av imorgon. För den är i Libyen, men fraktades först till Misrata och senare vidare till Benghazi) Vi åkte runt Benghazi och tittade lite. Det var första gången jag såg staden i dagsljus sedan jag kom ner. Annars har det blivit som en vana att vi tar en sväng på kvällen. Ja och jag såg havet......vackert...för idag har det varit sol och lagom varmt, kan gissa på runt 17-18 grader. Mashaallah, det är första dagen som jag kan minas att det inte har regnat på...men den Libyska vintern håller på att gå över i vår snart.

Tillbaka till road tripen. Vi åkte runt och jag fick se mina första libyska kameler! De var mashaallah riktigt vackra. Jag älskar kameler och har sett dem på många platser runt om i världen ( Indien, kanarieöarna, Tunisien, Egypten). Det var först i Indien som jag blev förtjust i dem. När vi åkte runt i Rajastan, ligger i norra Indien, mot Pakistan, såg vi många självständiga kameler. Med svenska ord, fria kameler. De var snälla och inte så retliga som de är på kanarieöarna, anledningen tror jag är att de sköter dem bättre i Indien än i Spanien. Tyvärr tog jag inget kort idag....men inshaallah kommer jag få se mer kameler under min tid i Libyen.    

Vi åkte även förbi trädgådshuset, som vi ska inshaallah renovera och flytta till senare. Vi åkte inte in, för det är fortfarande mycket lera och blött, men området var väldigt vackert....inshaallah får vi flytta ditt i framtiden. Trädgården ligger på den väg som kriget började. Många människor har mist sina liv på denna väg. Idag inshaallah står det fortfarande soldater med gevär kvar och vaktar, som sakt det är inte länge sedan kriget slutade...Det är lite läskigt att se soldaterna med sina gevär, men de är där för att skydda befolkningen om legosoldatern kommer tillbaka. Inshaallah är Libyen fritt och kommer vara det!

Här om dagen lagade jag mat åt svärmor och familjen här nere. Det blev grillad kyckling, pasta med tomatsås och en grönsakspaj. Svärmor hade undrat lite vad jag skulle göra med pastan, när jag höll på i köket. Jag lagade enligt italiensk metod. Kokade pastan och sedan la i de i stekpannan där jag hade tomatsåsen. Men alhamdulle de gillade maten. De tycker även att min grillade kyckling ( som jag stoppade ett citronsmör under skinnet på) var som de man äter på restaurang. Felet som jag ser att de gör när de tillagar kyckling är att koka den först och sedan grilla den. Då blir den torr och tråkig.  Här nere ser ni en bild på maten som jag lagade. På gasol spis!

Som jag skrivit tidigare, har trafiken ökat i Benghazi efter kriget. Folk från andra städer, som förstörts, har flyttat till Benghazi. Detta har medfört för många bilar på vägarna. Det är helt enkelt kaos. När vi var på vår åktur i kväll, hände en liten olycka. Ingen fara, men det är så trångt på gatorna att bilarna tränger sig fram. Ja de har helt enkelt för bråttom med tanke på antalet bilar. Vi skulle parkera bilen på dubaigatan, min man skulle köpa de där goda kebaben till mig, och då körde en bil på den som vi satt i. Alhamdulle allt gick bra med oss och bilen. Den äldre farbrorn som körde den andra bilen fortsatte bara att köra, som om inget hade hänt! Min man, med sitt temprament, blev rasande och tog upp jakten efter honom. Gubben hade stannat utanför en "fin skola" och min man gick ut och började diskutera med honom. jag satt i bilen och förstod ingenting. Jag vet min mans temperament och trodde att diskutionen skulle sluta i bråk. Alhamdulle att den inte gjorde det. Senare berättade min man vad han hade sakt. Han hade sagt att man inte respekterar någon genom att bara köra iväg och lossa om som inget hände. Gubben beklagade säg och sa att han kunde betala skadorna på bilen, om det hade blivit något. Det som min ville var att den äldre manen skulle höra hur det gick och be om ursäkt, bilen kunde han själv laga om den hade blivit trasig. Trafikregler finns inte och inga försäkringar som i Sverige. Det som händer, händer. Förhoppningsvis om denna man kör på någon annan i framtiden ( inshaallah inte) så vet han hur han ska bete sig. Så idag har min man lärt en äldre man hur man gör när man kör på någon! Alhamdulle allt gick bra, både med oss och bilen! 

Innan påkörningen, åkte vi till en mataffär som ligger i fina delen av stan (som östermalm i stockholm) och tittade och handlade lite. Jag fick tag i lite baksaker. Vi handlade lite mat. Tittade på priser på blöjor.....ett stort paket pamper med 60 blöjor kostar ungefär 175 kronor! Min mans systar använder någon inhemskt märke, vet inte vilket, och jag har kollat på dessa. De värkar vara lite som libero. Ja de har Libero här nere också, men kostar skjortan dem också....det paketet jag såg med inhemska blöjor i denna fina affär kostade 50 kronor, men vet inte om det är samma märke som min mans systrar använder.....Ingen panik med blöjor inshaallah räcker de blöjor vi hade med oss i två veckor till...sedan är det att inskaffa...Däremot var modersmjölk ersättningen lite billigare än i Sverige....runt 35 kr för en 400g burk...för det kommer nog inte räcka helt....så det finns saker här till barn, hittade även välling och gröt till barn.

Kriget i Libyen är slut. Livet här, går vidare. Barnen får snart inshaallah börja skolan igen. De har missat månader av sin skolgång. Kunskap som ska tas igen. Inshaallah kommer det gå bra för dessa generationer som har påverkats och de kan vara med att bygga ett nytt Libyen. Min åsikt, som delas med min man, kommer det ta år innan Libyen har kommit upp ur ruinerna och blivit det land som det svarta guldet tillåter. Diktaturen har gjort att Libyen har förfallit, Benghazi är en stad med risiga hus och stor fattigdom hos befolkningen. Vilket är konstigt med tanke på oljetillgångarna. Jag hoppas att Libyen, med allahs vilja, kan bli ett land med lycka, arbeten och mat åt alla.  Ett land som omvärlden beundrar och ser upp till. Mitt nya land som jag ska bo i, inshaallah. Jag är så glad att få vara med från början och förhoppningsvis, inshaallah, får jag se och uppleva förändringar. Bra förändringar.

Nu hör jag att det regnar igen. Subhaanaallah, denna vinter i Libyen, efter khaddafis död, har gett landet mycket regn. Befolkningen har inga minnen av när det regnade så här mycket sist. En förklaring kan vara khaddafis styrande i 40 långa år....nu får landet regn vilket medför inshaallah att produktion av råvaror och vattentillgångar kan öka. Landet kan inshaalllah få se lite ljus efter kriget.....

Priset på kött har gått upp. Idag innhandlades ca 500 g köttfärs till en kostnad av 10 dinnar, ca 50 kr. Det blir ett kilopris på 100 kr. För oss i västvärlden kan summan kännas som behaglig. Det man måste ha i åtanke är att lönerna här nere inte alls går att jämföra med våra. Därmed kan detta pris vara en förmögenhet för invånnarna.

Igår när vi tog en sväng på stan, såg vi en äldre farbror som tiggde efter mat eller pengar till mat. Detta är hemskt att se. Det spelar ingen roll om man är i Indien eller kambodja och ser detta. Sådant berör. Det som gjorde att detta berörde mig mer, är att detta sker i ett av världens rikaste länder. Det är väl det som sker i diktaturer. De som styr, tar pengarna, befolkningen får lida. tyvärr.....

Idag stod jag för matlagningen. Det var skönt att jag fick vara själv i köket och fixa. Dessutom var sonen min hos farmor, alhamdulle. Det är skönt med lite barnpassning. Jag lagade vitlöksspäckad kycling och röd soppa med pasta i. Alhamdulle de tyckte om maten. Det känns att de menar det också, ibland kan folk säga saker bara för att vara snälla, men det kändes att de tyckte om det. Det var lite som ett expriment att laga mat på gasolspis. Senast jag gjorde det var i skolan. Men maten smakar mycket bättre när man lagar på gasol. Dessvärre blev det inget bullbak idag. Det fanns morotskaka kvar från igår till kvällsfikat. Inshaallah komer jag baka det snart.....för jag själv är sugen också!

Tvättat kläder idag...ja och hängt upp dem. Man börjar komma in i de vanliga sysslorna lite. Dessutom går det bra att bo inneboende. I kväll tog jag och min man en sväng med bilen på stan. Vår bil har inte kommit ännu, men inshaallah kommer den om två dagar. En av min mans bröder lånade ut sin bil. Tänk att det bara kostar 35 kronor att tanka bilen full! 7 dinnar och 1 dinnar är ca 5 svenska kronor. Mashaallah. Lill pojken var hemma med en svägerska, farmor och 3 kusiner. Ja pojken min mår väldigt bra här. alhamdulle. Han gillar att träffa alla kusiner och ha mycket folk omkring sig. Det måste vara från pappa.

Hemma eller inte? Det känns som jag har kommit hem. Där jag ska var och fostra mina barn inshaallah. Det vi säga landet, och inshaallah får vi inom en framtid ett eget hem. Innan vi åkte var min man orolig att jag inte skulle tycka om dett. Det har blivit tvärt om. Jag har och får bearbeta min man att vi ska stanna. Att vi ska kämpa här i Libyen. I sverige har vi ingen framtid.....vi får se hur det blir.....nu låter det som vi ska stanna....men han ändrar sig från dag till dag....ta en dag i taget...det är bäst så....

Idag är det fredag. En av min mans bröders fruar lagade maten idag. Så för mig blev det lite av en slappdag....som de flesta dagarna här..men alhamdulle det är helt okej. Vi bor i ett rum som är kanske 20 kvadratmeter. Det är lätt att städa och hålla rent. Inshaallah kommer vi bo här tills det lugnar ner sig på bostadsmarknaden och man kan hitta en lägenhet för en rimlig summa. Nu är priserna allt för dyrt med tanke på vad man får för pengarna. Det jag hoppas på är att det ska bli lungt och vi ska inshaallah få råd att renovera sommarhuset. Det är där vi har tänkt bo sedan...men som allt här i världen måste man kämpa lite och ha tålamod! Alhamdulle första steget är taget. Vi är i Libyen och nu får vi kämpa lite här. Det viktigaste är att vi är i ett muslimskt land och sedan hur vi bor och hur vi har det (rika eller fattiga) spelar ingen roll. Nu kan vi praktisera våra religion utan konstiga blickar från omgivningen, alhamdulle.   

Tillbaka till lunchen. Hon hade lagat potatis monbatana, pasta med lever, rusin, och mandel. Även så hade hon grillat kyckling. Mumsigt gott var det. Nä nu måste jag ta mig i kragen och börja laga lite mat också. Idag har jag faktiskt bakat en morotskaka åt den stora familjen här nere. Det var lite av en chansning eftersom jag glömde at ta med mig bakpulver, torr jäst och vaniljsocker från Sverige. Alhamdulle så gick det bra, bakade på inhemskt bakpulver och kakan växte fint...kakan gick hem även hos familjen. Då var det lyckat. Imorgon funderade jag på att prova att baka kanelbullar på deras inhemska jäst, påminner om torr jäst. Inshaallah går det bra.  

Vad mer har hänt? Gäster kommer och går. Min mans familj kommer och går. Ja det är sällan bara vi fyra här, ja, mamma, min man och min son. Konstigt nog tycker jag det är trevligt att ha många människor kring mig. Det är även skönt att jag kan smita undan när jag tycker det räcker. För de tycker synd om mig att jag inte kan arabiska. Inshaallah så kommer arabiska snart också. Har lagt till lite mer ord i mitt ordföråd och jag tycker att jag börjar förstå mer för varje dag. Det får ta sin tid...sedan är det bara 9 dagar sedan vi landade här i Benghazi.

Tydligen tycker de at det är kallt i Sverige eller att vi behöver täcken. Detta täcke fick min son av min mans moster och den blåa filten med katterna på fick min son av min mans faster. Chokladen är sådan där dyr lyxchoklad från England. Den burken går på runt 100 kronor. Chokladen är mashaallah jätte god...men lite mer än 100 kr vet jag inte om det är värt.....