Igår stannade vi hemma på kvällen och det var jätte skönt! Skönt att få lite lungn efter mashaallah den stora aqiqan. Vi bor hemma hos min mans mamma. Där bor även två av hans bröder. Det går alhamdulle bra....och man känner sig välkommen och jag har inget att klaga på. Sedan brukar två av hans andra bröder komma förbi, någon gång per dag. Hans mamma får hjälp av den äldsta broderns barn. Mashallah de är jätte söta, men jag kan inte kommunicera med dem och det är lite tråkigt.....det är det som känns jobbigt....att inte kunna få fram det man vill....jag kanske inte är en sådan person som älskar att prata...men lite är roligt i alla fall....men alhamdulle...allt är bra

igår var jag ute på äventyr. Blev bjuden till en av min mans systrar på aqiqa.aqiqa har man för barnet som födds. Min mans syster fick en son för någon månad sedan. Vilket gjorde att jag inte kunde taka nej till....( självklart tycket jag också att det värkade vara spännande också1) och man vill inte vara ofin. jag ska erkänna att det var skrämmande att gå dit....inte kunna språket och träffa många nya ansikten. Min man glömde bara bort att säga att det skulle komma mycket mycket folk! Det kom ungrfär 98 st kvinnor. Dessa kvinnor var jag tvungen att gå och hälsa på. Så jag skakade hand med 98 kvinnor igår, alhamdulle det gick bra. Nyfikenheten att jag var svenska och att inte pratade arabiska gjorde att alla tittade på mig. Men alhamdulle för min mans systrar som var där och tog hand om mig. De är mashallah så snälla allihopa. Efter att jag hade hälsat på alla fick jag sitta i köket med min mans systrar och de som hjälpte till med serveringen. Alhamdulle för det.....ja det var ett äventyr....ikväll ska jag inshaallah hem till en av min mans systrar och hälsa på....inshaallah blir det inte lika mycket folk.....

Här är de första bilderna från Benghazi. Tog de vid nedflygningen.

Idag är det dag tre i Libyen och allt flyter på bra alhmdulle. Vi landade den 28 december 2011 kl 09.35 efter en nattflygning via Istanbul. Flygresan ner gick bra, allhamdulle. Lite kraftig inflygning i Istanbul, med kraftig tvärbromsning. Men allhamdulle allt gick bra.

Vi hade två timmar transit i Istanbul och den tiden gick fort att fördriva. Vi landade lite innan kl 05.00, lokal tid, Istanbul och Libyen ligger 1 timme föte Sverige. När kl var 05.15 var vi av planet och uppe i transit hallen. Sedan gick vi mot nästa gate bara. Synd var att vi inte hann be fajer i moskén på flygplatsen utan vi fick göra det ute vid en gate. Men alhamdulle allt gick super. Lillen var helt fantastisk. Sov lite på flygresan mot Istanbul och vaknade vid nedflygningen. Jag sov också, så tiden mellan sverige och turkiet kändes som kort....

Kl 07.15 startade vi i Istanbul mot Benghazi, Libyen. Flygresan tog 1 timme och 50 min. Detta flygplan var mycket fräschare och bättre benutrymme. Känndes som ett lyxig plan....på den korta tiden mellan istanbul och benghazi bjöds det på frukost. Men jag är inte mycket för flygmat, däremot tycker jag sådant ska ingå på flygresan. Det hör till!

Vi landade 09.35 lokal tid på Benin international airport, Benghazi. En liten söt flygplats. Tråkigt bara att ett av världens rikaste länder har en sådan sliten och dålig flygplats. Men alhamdulle den har klarat sig bra efter kriget och nu ligger det i Libyens befolkning att göra något åt det som behövs....och det är enormt mycket! Det känns lite som man har åkt tillbaka i tiden. Hus är slitna, gamla bilar och skräpigt. Fattigdomen eller att det har varit en diktatur syns. Jag var förberedd på detta....men inte tillräckligt.....

På flygplatsen gick man in i en dörr, väskorna kontrollerades, man gick upp för en trappa, stämplades in i landet, och gick ner för en trappa och hämtade bagaget. I bagage hallen väntade två av min mans bröder och en kusin till sonen min. Alhamdulle för det! Vi hade checkat in 5 väskor plus barnvagnen,  och inga bagage vagnar fanns att tillgå, så bär hjälp var alhamdulle jättebra!

Åkte med min mans bror hem till svärmor. Resan tog en stund och vi körde förbi där kriget startade....och se det på tven är en sak och se det i verkligheten berör en i hjärtat. Jämns med vägen såg man kort på män som ofrat sina liv för landets frihet. Må allah belöna dem och ta emot dem som martyrer. Ameen.

Den här resan so vi gör nu, berör mig otroligt mycket. Tanken på att stanna växer sig starkare hos mig för varje dag. Min man tycker det är lite svårt att komma tillbaka efter 10 år i Sverige. Väst världen har det så myckt bättre än de har här. Dessvärre uppskattar människorna i västvärlden inte det de har och det är verkligen synd. Jag kan bara tacka allah för denna upplevelse som jag får gå igenom och inshaallah får vi stanna kvar och hjälpa till med att bygga upp landet.

Snart bär det av inshaallah! Om två veckor har vi landat i Libyen och Benghazi. Två veckor....och jätte mycket att hinna med. Idag var vi iväg och handlade lite kläder till lill pojken, Mashaallah, han växer och jag vill ligga ett steg före med kläderna. Fick tag i lite kläder i storlek 74 och 80. Imorgon ska vi inshaallah åka till Ikea och handla lite...det blir dessvärre mycket shopping av presenter till min mans familj. Sedan blir det även inhandling av produkter som behövs av oss....och inte minst lillen!

På lördag inshaallah kommer min mamma och pappa på besök. De vill hälsa på lillen och kansk mig också. De börjar bli oroliga för resan...pratar om att det är krig och farligt...ja det är inte helt lungt ännu...men alhamdulle det är någolunda lungt...och jag vet att det precis har varit krig och allt kanske inte fungerar. Sedan vet jag att mina föräldrar hämtar informationen ifrån massmedia, och tyvärr pratar de inte alltid saning....ja det blir nog en jobbig dag på lördag....med gråtande föräldrar!

Nu ska jag fortsätta med att skanna in recept som jag vill ha med mig ner...kokböcker väger så mycket och en cdromskiva väger inte så myckert!

ta hand om er!    

Ja nu var det december och jag har inte skrivit något denna månad, så lite uppdatering blir kanske bra!

Dagarna flyter på, subhanallah, de går jättte fort. I lördags blev sonen min, 10 veckor gamal. 10 veckor, visst ser jag att han växer och så, men att det har gått så fort...jag vet inte vart tiden tog vägen....Mashaallah...jag njuter av varje dag med min son och det är helt underbart att vara mamma. Ett ansvar med glädje.

I måndags den 5 december omskärdes min son. Alhamdulle att vi gjorde det nu och i Sverige. Alhamdulle allt gick bra. Han skrek när de satt bedövningen och mamma grät. Men under själva operationen var han helt lungn och skrattade! Bemötandet på läkarhuset vid odenplan var helt okej. De informerade om det mesta och visade hur man skulle lägga om såret. Framförallt var lokalerna fräscha.

I tisdags, den 6, var vi på bvc. Läkar besök och vägning + mätning. Han är nu mashaallah 60 cm lång och väger 5880g. Läkaren sa att allt var bra, alhamdulle. Sedan fick han sin turbelukosspruta. Det var jobbigt att se honom så ledsen. Men alhamdulle, nu är det gjort och det blir inshaallah ett bra skydd mot sjukdomen. Han fick sprutan tidigare på grund av vår resa. 

I lördags hade jag bantat i 2 veckor. Jag har slarvat lite, men inte drukit läsk eller ätit stora mängder godis. Det har blivit 2 dumle och 4 glass. Men alhamdulle jag är nöjd. Jag har lyckats gått ned 6,5 kg så det är bra alhamdulle. Denna vecka ska jag köra hårt, med enbart shaks, om jag klarar av det. Inshaallah så gör jag det! Jag ska inte slarva med prommenadena heller. Idag var jag ute en lång prommenad med min son. Vi gick i rask takt och jag var helt svettig när jag kom hem. Jag har sagt att klarar jag av denna vecka...ska jag äta lite choklad på lördag! Då har man en lite morot at se fram imot och något som kan hjälpa en att lyckas.

Ja på tisadg är det två veckor kvar till LIbyen. Jag börjar bli lite nervös inför allt som ska ske. Hur jag ska klara av att vara där med alla människor runt omkring mig. Och utan att jag kan språket. Men alhamdulle jag har min man och min son. Jag vet att det kommer vara svårt ibörjan, men inshaallah med tiden kommer det gå lättare. Det svårast blir att inte få träffa min älskade och bästa vän varje dag.......snyft.....och alla andra älskade vänner här i Sverige. Inshaallah så ses vi snart......älskar er alla....