Orolighet hör till föräldrarskapet. Det är just det som har kommit till mig nu. Min son är en månad gamal, och alhamdulle allt har varit ( och är) bra. Han sover, han äter och gör allt annat som en bebis ska göra. Sedan i söndags har han varit lite lös i magen och det har även kommit lite blod strimlor i avföringen. De på närakuten sa att allt är okej, inget att oroa sig för. BVC säger det samma. Min mans mamma säger också att det är helt normalt. Han växer och äter mer nu. Också får han lite mer ersättning. Även att alla säger att det är inget att oroa sig för. Så gör man det. Man är ju föräldre. Alhamdulle han mår bra och jag får försöka att inte tänka på detta. Det är ju normalt, enligt kunnig och erfarna personer i ens närhet.   

Idag har vi varit på BVC. Min son väger nu, 4630g och är 56 cm lång, mashaallah. Sjuksköterskan sa att han följer sin kurva och går upp som han ska. Alhamdulle. Nu ska vi inte dit, inshaallah, förän om ungefär två veckor. Spännande med vikt och längd! Tänk vad man går upp och växer under det första levnadsåret. Nä, alhamdulle, allt är bra.