Ja nu var det december och jag har inte skrivit något denna månad, så lite uppdatering blir kanske bra!

Dagarna flyter på, subhanallah, de går jättte fort. I lördags blev sonen min, 10 veckor gamal. 10 veckor, visst ser jag att han växer och så, men att det har gått så fort...jag vet inte vart tiden tog vägen....Mashaallah...jag njuter av varje dag med min son och det är helt underbart att vara mamma. Ett ansvar med glädje.

I måndags den 5 december omskärdes min son. Alhamdulle att vi gjorde det nu och i Sverige. Alhamdulle allt gick bra. Han skrek när de satt bedövningen och mamma grät. Men under själva operationen var han helt lungn och skrattade! Bemötandet på läkarhuset vid odenplan var helt okej. De informerade om det mesta och visade hur man skulle lägga om såret. Framförallt var lokalerna fräscha.

I tisdags, den 6, var vi på bvc. Läkar besök och vägning + mätning. Han är nu mashaallah 60 cm lång och väger 5880g. Läkaren sa att allt var bra, alhamdulle. Sedan fick han sin turbelukosspruta. Det var jobbigt att se honom så ledsen. Men alhamdulle, nu är det gjort och det blir inshaallah ett bra skydd mot sjukdomen. Han fick sprutan tidigare på grund av vår resa. 

I lördags hade jag bantat i 2 veckor. Jag har slarvat lite, men inte drukit läsk eller ätit stora mängder godis. Det har blivit 2 dumle och 4 glass. Men alhamdulle jag är nöjd. Jag har lyckats gått ned 6,5 kg så det är bra alhamdulle. Denna vecka ska jag köra hårt, med enbart shaks, om jag klarar av det. Inshaallah så gör jag det! Jag ska inte slarva med prommenadena heller. Idag var jag ute en lång prommenad med min son. Vi gick i rask takt och jag var helt svettig när jag kom hem. Jag har sagt att klarar jag av denna vecka...ska jag äta lite choklad på lördag! Då har man en lite morot at se fram imot och något som kan hjälpa en att lyckas.

Ja på tisadg är det två veckor kvar till LIbyen. Jag börjar bli lite nervös inför allt som ska ske. Hur jag ska klara av att vara där med alla människor runt omkring mig. Och utan att jag kan språket. Men alhamdulle jag har min man och min son. Jag vet att det kommer vara svårt ibörjan, men inshaallah med tiden kommer det gå lättare. Det svårast blir att inte få träffa min älskade och bästa vän varje dag.......snyft.....och alla andra älskade vänner här i Sverige. Inshaallah så ses vi snart......älskar er alla....  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag byter nu blogg till http://living-in-libya.blogspot.com/ följ gärna mig där! ...

  Idag har jag hjälpt svärmor med matlagningen. Hon lagade pasta libyen style. Stark pasta med kyckling i röd sås gjord på vitlök, rödlök och färska tomater.  Mashaallah, det smakar ljuvligt! Efter matenlagningen, diskade jag och moppade golvet. Me...

  Igår började jag känna mig lite ensam. En saknad att inte kunna kommunicera med de människor man träffar och har runt omkring en. Jag vill så gärna prata med min svärmor, svägorskor och min sons kusiner....men det kan jag inte...jag vet inte men ...

  Idag tog jag och min man en sväng med hans bror bil. (våran har inte kommit ännu, inshaallah lastas den av imorgon. För den är i Libyen, men fraktades först till Misrata och senare vidare till Benghazi) Vi åkte runt Benghazi och tittade lite. Det...

  Som jag skrivit tidigare, har trafiken ökat i Benghazi efter kriget. Folk från andra städer, som förstörts, har flyttat till Benghazi. Detta har medfört för många bilar på vägarna. Det är helt enkelt kaos. När vi var på vår åktur i kväll, hände e...