igår var jag ute på äventyr. Blev bjuden till en av min mans systrar på aqiqa.aqiqa har man för barnet som födds. Min mans syster fick en son för någon månad sedan. Vilket gjorde att jag inte kunde taka nej till....( självklart tycket jag också att det värkade vara spännande också1) och man vill inte vara ofin. jag ska erkänna att det var skrämmande att gå dit....inte kunna språket och träffa många nya ansikten. Min man glömde bara bort att säga att det skulle komma mycket mycket folk! Det kom ungrfär 98 st kvinnor. Dessa kvinnor var jag tvungen att gå och hälsa på. Så jag skakade hand med 98 kvinnor igår, alhamdulle det gick bra. Nyfikenheten att jag var svenska och att inte pratade arabiska gjorde att alla tittade på mig. Men alhamdulle för min mans systrar som var där och tog hand om mig. De är mashallah så snälla allihopa. Efter att jag hade hälsat på alla fick jag sitta i köket med min mans systrar och de som hjälpte till med serveringen. Alhamdulle för det.....ja det var ett äventyr....ikväll ska jag inshaallah hem till en av min mans systrar och hälsa på....inshaallah blir det inte lika mycket folk.....

Här är de första bilderna från Benghazi. Tog de vid nedflygningen.

Idag är det dag tre i Libyen och allt flyter på bra alhmdulle. Vi landade den 28 december 2011 kl 09.35 efter en nattflygning via Istanbul. Flygresan ner gick bra, allhamdulle. Lite kraftig inflygning i Istanbul, med kraftig tvärbromsning. Men allhamdulle allt gick bra.

Vi hade två timmar transit i Istanbul och den tiden gick fort att fördriva. Vi landade lite innan kl 05.00, lokal tid, Istanbul och Libyen ligger 1 timme föte Sverige. När kl var 05.15 var vi av planet och uppe i transit hallen. Sedan gick vi mot nästa gate bara. Synd var att vi inte hann be fajer i moskén på flygplatsen utan vi fick göra det ute vid en gate. Men alhamdulle allt gick super. Lillen var helt fantastisk. Sov lite på flygresan mot Istanbul och vaknade vid nedflygningen. Jag sov också, så tiden mellan sverige och turkiet kändes som kort....

Kl 07.15 startade vi i Istanbul mot Benghazi, Libyen. Flygresan tog 1 timme och 50 min. Detta flygplan var mycket fräschare och bättre benutrymme. Känndes som ett lyxig plan....på den korta tiden mellan istanbul och benghazi bjöds det på frukost. Men jag är inte mycket för flygmat, däremot tycker jag sådant ska ingå på flygresan. Det hör till!

Vi landade 09.35 lokal tid på Benin international airport, Benghazi. En liten söt flygplats. Tråkigt bara att ett av världens rikaste länder har en sådan sliten och dålig flygplats. Men alhamdulle den har klarat sig bra efter kriget och nu ligger det i Libyens befolkning att göra något åt det som behövs....och det är enormt mycket! Det känns lite som man har åkt tillbaka i tiden. Hus är slitna, gamla bilar och skräpigt. Fattigdomen eller att det har varit en diktatur syns. Jag var förberedd på detta....men inte tillräckligt.....

På flygplatsen gick man in i en dörr, väskorna kontrollerades, man gick upp för en trappa, stämplades in i landet, och gick ner för en trappa och hämtade bagaget. I bagage hallen väntade två av min mans bröder och en kusin till sonen min. Alhamdulle för det! Vi hade checkat in 5 väskor plus barnvagnen,  och inga bagage vagnar fanns att tillgå, så bär hjälp var alhamdulle jättebra!

Åkte med min mans bror hem till svärmor. Resan tog en stund och vi körde förbi där kriget startade....och se det på tven är en sak och se det i verkligheten berör en i hjärtat. Jämns med vägen såg man kort på män som ofrat sina liv för landets frihet. Må allah belöna dem och ta emot dem som martyrer. Ameen.

Den här resan so vi gör nu, berör mig otroligt mycket. Tanken på att stanna växer sig starkare hos mig för varje dag. Min man tycker det är lite svårt att komma tillbaka efter 10 år i Sverige. Väst världen har det så myckt bättre än de har här. Dessvärre uppskattar människorna i västvärlden inte det de har och det är verkligen synd. Jag kan bara tacka allah för denna upplevelse som jag får gå igenom och inshaallah får vi stanna kvar och hjälpa till med att bygga upp landet.